Grader av ärlighet

Tänk på tre personer i ditt liv som du tycker är ärliga.

Ponera att du valde tre olika grader av ärlighet.

Det skulle kunna vara så att en av personerna är ärliga på ett sätt där de tar för sig, kör över och säger saker som gör ont?

Den andra kanske du upplever som en person som är tydlig, och att du känner dig trygg i kontakten för du vet alltid var du har personen. Att konturerna är tydliga så du slipper gissa och samtidigt litar du på att det finns omsorg om dig.

Den tredje personen kanske är en person som är ärlig på ett sätt som lämnar dig förvirrad, du hör personen säga vad hen tycker och tänker men du vet inte var du har personen för du får ingen kontakt, du hör bara en massa ord.

Kanske kan du känna igen personer i beskrivningarna ovan, eller inte. Min poäng är att vi skulle kunna göra en glidande skala med olika typer av ärlighet. I ena änden en impulsiv ärlighet med lite eller ingen medvetet uppsåt (det är då man inte kan svara på frågan "varför sa du så?") till en ärlighet som tar i beaktning både vad som är viktigt för en själv och för den som är mottagare av ärligheten.

Ärlighet kan ha olika syften

• Vi kan vara egocentriskt ärliga, dvs vi är ärliga för att få vår vilja igenom.

• Vi kan vara ärliga för att visa för oss själva och världen vem vi är och vad som är viktigt för oss.

• Vi kan vara ärliga på ett trevande sätt, som att vi håller på att skapa oss en egen röst, kanske tar vi klivet ut ur vår familj, vi vill bli en individ. Kanske har vi hållt inne på vår sanning och nu letar den efter vägar att uttryckas.

• Kanske är vi ärliga för att vi vill stå upp för någon eller något?

• Kanske är vi ärliga som i en revolt mot eller från något, vi är less på att uppleva ett beroende till en person eller grupp?

• Kanske är vi ärliga med någon för vi vill ha en mer ömsesidighet i relationen?

• Vi kan vara ärliga för att skydda oss.

• Vi kan vara ärliga med vad vi drömmer om, vad som får oss att känna oss levande.

• Vi kan vara ärliga utifrån omsorg om något vi värdesätter.

Ärlighet är en underbar strategi som kan hjälpa oss ta hand om oss själva och/eller andra. Beroende på vår förmåga och vår situation. Att öva på att vara ärlig kan vara en nyckel för att både få fler av ens behov tillgodosedda men också för att göra sina konturer tydligare för sig själv och andra. En person utan konturer är ju ingen individ utan en del i mängden. Därför är ärlighet olika svårt för olika personer, beroende på om de byggt en egen identitet eller inte.

Dilemmat med att öppna munnen

För att det vi säger och menar ska tas emot som det är menat behöver mottagaren kunna höra det vi uttrycker, annars kommer vi inte att bli förstådda. Hur vi uttrycker oss och vad vårt syfte är spelar stor roll här. Det är så mycket lättare att höra någon säga jag behöver din hjälp med att ... än att höra någon säga fan, att du aldrig lär dig, hur många gånger har jag inte sagt att... Mottagarens förmåga och villighet att vilja veta vad vi menar är den andra viktiga delen i kommunikationen. Vad vi säger kan vi öva på och hur andra hör oss kan vi bara påverka genom hur vi uttrycker oss.

Läs gärna bloggposten om dilemman om du tycker det här är intressant.

Jag kan komma ihåg situationer där jag var mer intresserad av att uttrycka min ärlighet än att någon tog emot den. Då kanske jag inte kollade om någon faktiskt var intresserad eller kapabel att höra mig. Ju mer jag lär mig att bli medveten om varför jag vill vara ärlig kan jag också mer och mer även utvärdera om någon är villig och kapabel att ta emot vad jag vill säga. För optimalt är ju att något vi säger även tas emot.

Det här tar en hel del bandbredd av vår uppmärksamhet så det är inte alltid lätt att få till.

Jag kan ta mer ansvar för hur samtal blir meningsfulla om jag kan ta ansvar för vad jag säger och till vem.

Vilken typ av ärlighet vill du utveckla?