Kan du se mig, för jag kan inte se mig själv

Den lilla pojken kom springande till sin mor. Han sa Mamma se mig, för jag kan inte se mig själv. Efter att blickar och kommentarer mötts under en stund mellan honom och hans mor, sa han Nu ser jag mig själv igen och så sprang han iväg och lekte med de andra barnen igen.

Jag vet inte om allt var riggat för att imponera på mig eller om den lilla pojken var så medveten att han kunde skilja på när han kunde se sig själv och när han behövde hjälp av någon annan. Oavsett blev det ett inspirerande ögonblick som hjälpt mig fördjupa min förståelse av hur det fungerar med att "bli sedd".

Det jag tycker är så fint med det här minnet är att det blir en påminnelse om att vi kan se varandra och att vi kan se oss själva. Och när vi är vuxna är det en sådan styrka att kunna se sig själv då vi inte alltid blir sedda av vår omgivning, utan snarare förväntas att fylla andra funktioner.

Ta åt dig då, va inte så kräsen!

Det slog mig långt efter tonåren hur lite jag hade lärt mig att ta åt mig av det jag fick av min omgivning. Kommer ihåg att de som såg mig var alltid fel personer eller så såg de fel detalj. Så när jag tänker tillbaka på den tiden var det inte lika fattigt med uppmärksamhet som jag trott, bara att jag missade den.

Jag har blivit bättre på att njuta av den uppmärksamhet jag får idag. Jag kan oftare urskilja vad jag vill och vad jag får. Det blir mer och mer intressant att nära mina behov så jag har blivit bättre på att ta åt mig av det jag får. Det finns en poäng med att inte vara så kräsen så att säga.

Folk slutar att ge om ingen tar emot

Jag har en vän som bad om att få höra något som jag uppskattade med henne. jag svarade att jag gärna ville vara säker på de saker jag redan sagt gjort någon skillnad innan jag säger något mer. Jag hade nämligen sagt flera saker tidigare under vårt samtal.

Det blev då tydligt att hon inte närt sig av de saker jag sagt, och min oro var att det inte spelade någon roll om jag sa mer om hon inte också tog åt sig av det som hade sagts.

Det här med att bli sedd är en tvåfilig väg. Vi behöver få och vi behöver ta emot annars blir det inget.

Tänk om du får mer uppmärksamhet än du tar in?