Känslor är kanske inte vad du tror att de är

Ibland dyker det upp något som skakar om ens trosföreställningar. Den här sommaren har en bok gjort just det. Lisa Feldman Barrets bok Så skapas känslor har hjälpt mig att reflektera över min syn på just känslors tillkomst.

Länge har synen inom många områden varit att känslor är universella, går att läsa i någons ansikte och att de har sitt säte i hjärnan på något sätt. Men den klassiska synen på känslor kullkastas av Lisa och hennes team av cirka 30 forskare. Det började med att de försökte duplicera Paul Ekmans forskning där den klassiska synen kom till.

Forskarna ville förstå vilken roll hjärnan spelar när det kommer till känslor.

Ekmans försök gjordes med människor världen över och låg till grund för tesen att känslor är universella. Föreställningen var att människor från olika kulturer kan känna igen känslor och namnge dem. Men Lisas team kunde inte duplicera försöken och hittade en rad felkällor i hur de utförts under 80 och 90 talet.[1]

Men bara för att känslor är något vi konstruerar, betyder det förstås inte att de inte existerar. (En tanke jag för övrigt med smärta utforskade under några av sommarens veckor).

Det är bara det att känslor inte uppstår, triggas eller stimuleras på det sätt vi har trott. I själva verket triggas de inte alls, det trycks inte på några hjärnknappar, utan är något som varje person konstruerar för att skapa mening och förbereda sig för en viss situation.

Efter en somrig ökenvandring tycker jag mig att fått lite mer ordning på vad den här forskningen har för innebörd för den som vill kommunicera med hjälp av NVC.

Men Lisa och hennes team har även bevisat hur viktigt det är att få ihop sitt språk med sina känslor. De kallar det ”känslomässig finkornighet” och det har visat sig vara förvånande viktigt för vårt välmående.

Så hur påverkar den här känsloforskningen oss som vill använda oss av principerna i NVC? Ja förstå och främst är det dags att kalibrera hur vi pratar om att känslor stimuleras eller triggas. Lisa menar att känslor konstrueras i oss och av oss för att förbereda oss för livets alla situationer, för att skapa mening av vad vi är med om och för att balansera vår energianvändning.

Hon menar att känslor är både sociala och fysiska.

Så vi behöver lära oss ta mer ansvar för våra känslor, se dem som hjälpmedel för att förstå oss själva och lära oss sätta ord på vad som pågår utan att lägga skulden på andra. Vi kan inte heller räkna med att andra kommer att se på vårt ansikte eller höra på vår röst vad vi känner. I själva verket kan ingen av oss göra det. Exempelvis har lögnforskare länge insett att vi är oerhört dåliga på att avslöja lögner, hos vuxna och barn, bland annat för att vi har en schablonbild av hur en ljugande person ser ut.

På det hela taget är teorin om konstruerade känslor en biologiskt orienterad, psykologisk förklaring på vem du är som människa. Den räknar med både evolution och kultur. [2]

Ord är viktiga, men kom ihåg, Kartan är inte terrängen. Ett värdefullt ordspråk när det kommer till känslor! För ordet sorgsen är ju inte känslan. Ordet sorgsen är olika för dig och mig, men också olika upplevelser stund för stund för individen själv. Vår kropp känns på ett visst sätt och med hjälp av meningsskapande tankar finner hjärnan ett visst ord som på bästa möjliga sätt ska fånga känslan. Och språket som gör att vi kan kommunicera om vår inre verklighet är essentiellt för att skapa nära och meningsfulla relationer.

Hoppas du får en höst med massor av relationer som ger livskvalitet och att vi får se dig på någon av våra kurser.

[1] Boken redogör processen mycket mer utförligt. [2] Feldman Barret, Lisa (2020) Så skapas känslor. Hjärnans hemliga liv. Natur & Kultur.