Lär känna din självbild

– Var är mina nycklar? sa pappa och spände ögonen i oss syskon.

– Där du har lagt dem, svarade min äldsta syster. Vi fnissade till, men pappa skrattade inte utan spände blicken i henne. – Någon måste ha tagit dem. Eller flyttat på dem.

Mamma suckade. Jag läste ”inte nu igen” i hennes ögon.

– Att du då aldrig kan hålla reda på dem, ingen av oss har tagit dem. Vad skulle vi med dem till?

Mamma hade rätt. Nyckelknippan pappa letade efter, gick till låsen i dörrarna på hans jobb. Ingen av oss andra i familjen var det minsta intresserade av hans nycklar. Många decennier senare, långt efter att jag hade börjat studera skam, insåg jag att pappa skämdes. Förmodligen ljöd orden, ”inte nu igen”, även genom hans huvud. Ackompanjerat av ”att jag då alltid är så slarvig” och ”typiskt mig att inte ha koll”. Skammen gnagde på hans värdighet och självrespekt. Han ville bli sedd om någon som hade koll på saker och var en klok och ansvarsfull vuxen och varje gång han tappat bort något fick hans självbild sig en törn. Känslan av misslyckande när han märkte att han återigen inte hade lyckats leva up till bilden av en samlad, intelligent lärare som hade koll på sina saker, fick honom att ta på sig rollen av ”chefen” som kunde köra med oss andra. För en stund hamnade fokus på något annat än hans tillkortakommanden. Att den stora knippan med nycklar till hans skola var på drift, kändes dessutom otryggt och en maktlöshet smög sig på.

Maktlöshet är en indikation på att skam lurar i skuggorna.

Och tänk om någon upptäckte honom, avslöjade bluffen om en bildad persons oförmåga att ha kontroll på sitt liv. Det kunde bli riktigt pinsamt om någon viktigare person än oss i hans familj skulle få reda på att nyckelknippan var borta.

Min pappa blev expert på att slippa känna skam - genom att bli arg och ”skylla ifrån sig” eller ”skylla på andra”. För en stund hamnar fokus från den svagt (eller starkt) förnedrande situationen på något annat, eller annan än honom. När han hade lugnat ner sig eller min mamma hade hittat nycklarna, bad han skamset om ursäkt och erkände att han ju ofta inte visste var han hade lagt sina saker. Men så länge han inte lärde sig att processa skamkänslorna, kom han tillbaka till samma beteende nästa gång några av hans saker saknades.

Smärtsamma känslor som skam kan, om vi närmar oss på dem med acceptans, guida oss i hur vi kan förhålla oss till oss själva och vår självbild.

Vi kan lära oss se förhållandet mellan vår självbild och de skamkänslor som väcks när vi gör något som vår självbild inte innefattar. Om vi dessutom kan se intentionen eller behoven bakom vårt agerade kan vi hitta större acceptans och valfrihet. Då blir inte skamkänslorna någon fiende som vi tvingas undvika genom att bli arga utan en signal om att pausa och ta kontakt med vad vi behöver.

Tre frågor att reflektera över om du vill förstå dina egna återkommande reaktioner:

Hur reagerar du när du blir uppfattad på ett sätt du inte gillar?

Varför är det så svårt att bli uppfattad så?

Vilka av dina behov är du rädd inte ska tillgodoses om du uppfattas så?

Vill du lära dig mer om det här så finns möjligheten med start 20 April. 4 kvällsträffar då vi närmar oss det här fenomenet och lär känna den sidan av oss själva lite mer.

Välkommen till kursen "Omvandla skam till sårbarhet, valfrihet och kraft - online.

Om du gillar att läsa, kan du läsa mer om det här i min bok Ilska skuld och skam, tre sidor av samma mynt.