Lådornas krig

På en rast fick jag frågan av min tolk under ett utlandsuppdrag.

Vad ska jag göra med min mamma, hon är helt omöjligt att umgås med.

Jag frågade vad hennes mamma gjorde som hon hade svårt att tolerera.

Hon svarade min mamma låter som ett offer, det är som livet utsätter henne för saker och hon ser inte att hon kan välja, hon är så passiv!

Det låter som du verkligen gillar att vara självständig och kapabel? gissade jag.

Ja verkligen, svarade hon!

Då vi jobbat ihop under flera år kunde jag busa lite så jag sa att du har 2 val om du ska kunna umgås med din mor!

Hon tittade nyfiket och ville veta mer. Vi hade några minuter till innan nästa arbetsmoment började så jag drog fram en lapp och ritade tre lådor.

Om vi förenklar allt till dessa tre lådor, stämmer det inte att du sätter din mamma i beroende lådan, och att du är i oberoende lådan?

Säg mer om oberoende lådan sa hon.

Det kommer oftast en punkt i våra liv när vi kan iaktta oss själva så mycket att vi ser mönstret av att vi anpassat oss snarare än att vi agerat efter en egen kompass. För att kliva ut ur beroendelådan gör vi oftast revolt mot just beroendet, för att installera oss i oberoendelådan. Känner du igen det?

Jo, det är därför jag stör mig på min mor, sa hon.

Så då ser du dina två val eller hur? Antingen går du tillbaka till beroendelådan eller så utvecklas du vidare bortom din revolt så att du kan njuta av kontakten med din mor!

Det var tydligt att hon inte ville tillbaka till beroendelådan. Resten av våra samtal den dagen handlade om hur vi kan integrera beroende och oberoende i våra liv.

Nonviolent Communication bygger på vetskapen om att vi är ömsesidigt beroende av varandra. Det betyder att vi är både beroende och oberoende samtidigt. Vi är fria att göra val och samtidigt är vi inte fria att välja hur våra val påverkar andra. Det tar oftast en hel del medveten träning att lära sig leva med dilemmat lådorna beskriver.

Vad har du för relation till dessa lådor?