Nonviolent Communication i utveckling
För inte så länge sedan hörde jag något på radion som fick mig att fundera. Programmet handlade om att det finns en fara med att köra bil på det sätt som alla i min generation lärde sig, med "tio över två" greppet. Speciellt farligt är det om du bär ett armbandsur. Varningen grundas på att de flesta nya bilar har krockkuddar. Om du krockar och krockkudden löser ut kommer dina händer att få en sådan fart att du kommer att knocka ut dig själv. Och om du bär armbandsur riskerar du att slå ut dina framtänder. Viktig information som påverkar gammal kunskap (som tidigare var det bästa). Det fick mig att fundera på vilken gammal kunskap vi har nytta av att uppdatera på grund av sådant som har förändrats sedan Marshall Rosenberg först skapade förhållningssättet Nonviolent Communication - NVC.
En av de saker jag har utforskat en del om är hur känslor uppstår. När jag studerade NVC med Marshall Rosenberg i slutet 1900 talet och början av 2000 talet var den vanligaste synen på känslor att de var universella. Paul Ekman och andra forskare la fram bevis för att alla människor världen över föddes med en viss uppsättning känslor. Olika forskare hävdade att vi hade alltifrån 5 - 9 grundkänslor.
Senare forskning om den mänskliga hjärnan pekar mot att det var ett alldeles för förenklat sätt att förklara känslor. Men hur kommer det sig att det klassiska synsättet att alla människor föds med en grunduppsättning känslor? Låt oss fundera på ett svar. Andra världskriget övergrepp kunde ske delvis på grund av rasbiologi. I Sverige fanns till och med ett rasbiologiskt centrum som samlade in biologiska, fysiska bevis på att vissa människoraser stod över andra. Med hemska övergrepp på den samiska och torndaliska befokningen i Sverige som följd.
I Europas koncentrationsläger sorterades människor ut, torterades och dödades.
Med koncentrationslägrens fasor är det inte konstigt om all forskning som hävdar att vi är lika, exempelvis att alla föds med en viss uppsättning känslor lyftes fram. Allt som visade på våra likheter, och därför skulle leda till respekt för varandra framhölls och lade basen för mellanmänsklig respekt.
Jag är medveten om att sammanfattningen ovan är en grov förenkling av komplicerade skeden både före, under och efter andra världskriget, men jag tror att den mörka delen av vår historia påverkar oss.
Jag tror också att det är dags att våga titta närmare på vilka sätt vi är lika, med risk för att hitta olikheter. De olikheterna kommer inte att gå att hitta i befängda försök till att kategorisera människor i raser, eller dela in oss i hierarkier där vissa föds som bättre än andra. Känslor upplevs och omformas på olika sätt beroende på individens uppväxt, kultur, biologi och psykologi. Samtidigt kan vi kommunicera om dem och skapa kontakt.
Vi är inte födda med en viss gemensam uppsättning känslor, men med förmågan att skapa känslor och att kategorisera dem så att andra kan känna igen sig i oss och vi i dem.
Marshall Rosenberg grundade NVC var, precis som alla andra, formad av sin nutid. Det var en tidsperiod där känslor i både psykologin och sociologin sågs som universella, vare sig vi ansågs födas med 5,7 eller 9 olika känslokategorier. Alla andra påståenden riskerade att bortses ifrån i en längtan efter att skapa universella principer.
Vad som förenar oss på känslomässig nivå, är förmågan att kunna skapa känslor och sortera in känslor med hjälp av språket i kategorier.
När det kommer till NVC är det ingen motsättning i om vi tror på att känslor är något vi föds med en uppsättning av eller om vi tror att de konstrueras.
Det viktiga är hur vi använder oss av vårt förståelse av vårt inre för att kommunicera och skapa kontakt. Var det kan skilja sig åt är hur vi ser på reaktivitet och hur stort vårt eget ansvar är för vad vi känner.
Om du vill läsa mer om hur känslor skapas och hur det påverkar NVC och vår inre utveckling, kolla in min bok Ur ur skamvrån.
Comentários