Skilj mellan skam och skuld

Mirjams mamma, Edit, 83 år bad Mirjam komma och hjälpa till med att piska och dammsuga hennes mattor. Hon vet mycket väl att mammans mattor sannolikt är ganska rena men sa ändå ja. Men eftersom städning inte är Mirjams favoritaktivitet hade hon redan nästa dag glömt bort vad hon sagt ja till. En vecka senare ringde Edit och frågade när hon skulle komma.

– Jag vet inte riktigt när jag kan komma. Men det är klart jag hjälper dig, sa Mirjam. Samtidigt som hon bannade själv för att hon hade glömt bort det. Hjärnans auto-pilot slogs på och påminde henne om vad hon borde prioritera. I samma stund som samtalet var över glömde hon bort det hela.

Edit har alltid värdesatt att ha det rent och snyggt omkring sig så redan efter några dagar ringde hon igen för att påminna Mirjam. Mirjam kom igen med en ursäkt och sa att hon skulle göra sitt bästa för att komma så snart som möjligt. Den här gången tog både skam och skuld ett ordentligt tag om Mirjams tankar och nervystem.

”Mamma som alltid funnits där för dig och nu när hon äntligen ber dig om hjälp med något får hon vänta. Hon kan ju inte fixa det själv längre. Skäms på dig, vilken egoist du är”.

Skammen och skulden gjorde att Mirjam inte ville tänka på att åka till sin mamma. Så hon gjorde något annat och tryckte effektivt bort samtalet för att slippa känna skammen det stimulerade.

Ytterligare en vecka senare ringde mamma igen och när Mirjam såg hennes namn på mobiltelefonen, sköljde en skamdusch över henne. Mattorna!

Så hon bestämde sig, idag skulle det ske. Hon avbokade det hon hade på schemat den eftermiddagen och satte sig i bilen.

Två timmar senare sjönk Mirjam nöjt ner i sin mammas soffa. Mattorna var både piskade och dammsugna och golvet torkat. Skulden över att Mirjam inte fanns där för sin mamma, försvunnen med mattpiskningen. Edit satte sig brevid henne.

– Äntligen. Det var verkligen på tiden.

”Äntligen, vad menar hon, äntligen? Ja, förstås, jag är ingen bra dotter som låtit henne vänta så länge. Mirjams inre försvar stod redo och sköt upp en våg av ilska som vaskade bort både skuld och skam: ”Men jag har ju faktiskt både familj och jobb att sköta. Det borde hon fatta. Att hon alltid ska vara så krävande”.

Mirjam kände hur irritationen växte och tankarna löpte amok: ”De där mattorna var så rena att det knappt märks att jag har varit här. Tänk att hon inte har kommit längre i livet och fortfarande är pedant”.

Bedömningarna om mamman blev signalen som fick henne att haja till eftersom hon insåg att hennes hätska dömanden var ett tecken på att skamkänslor låg på lur.

Om vi drivs av att säga ja för undvika skuld när någon ber oss om något, kostar det ofta något för relationen.

Varje gång vi ger för att vi upplevt oss tvingade till det, tär det på exempelvis framtida välvilja och villighet att hjälpa till. Om Mirjams syfte med att hjälpa sin mamma handlar om att hon vill undvika skuld, förväntar hon sig antagligen uppskattning. Hon vill bli sedd i sin ansträngning, att hon trots sin motvilja tagit sig tid att hjälpa till med mattorna och golven. Om hon inte möts av tacksamhet, finns risken att skulden växlar över till aversion eller ilska. Hennes skuldkänslor ersätts med ilska och tankar om att mamman är krävande. Och ilskan kan i sin tur slunga tillbaka Mirjam till skuldkänslor. ”Vem är jag att döma min mamma som alltid ställt upp för mig?” I förlängningen tar relationer skada av det här.

Laddade bedömninar om oss själva och andra är mycket riktigt ofta ett tecken om att vi påverkas och styrs av skamkänslor.

Mirjam kände skuld, men kände hon skam? Självbilden som innefattade bilden av sig själv som en bra dotter och en hjälpsam osjälvisk person genererade skam. Skamkänslor som sedan blev så obekväma att de slog över i ilska⁠.

Skulden försvann med fönsterputsningen, men bet inte på skammen. Eftersom skuld förenklat kan sägas vara kopplad till handling, var den inte längre aktiverad när städningen var klar. Men skammen rördes upp av att självbilden som ”hjälpsam och bra dotter som prioriterar och tycker om att hjälpa sin mamma” kom i gungning.

Om du gillar att läsa, kan du läsa mer om det här i min bok Ilska skuld och skam, tre sidor av samma mynt.