Stolthet är ett sårbart tillstånd

– Jag är så stolt att jag klarade det!

– Vilken tid hade du?

– 5,35

– Va? Det var den värst Marathontid jag har hört.

Den här korta, men obekväma dialog hände för några år sedan. Orden gick rätt in och gjorde ont. Jag kände hur det som varit ett firande drog sig tillbaka och stelnade till.Jag hade precis klarat av Athens Marathon och var väldigt nöjd. Det var mitt första asfaltsmaraton. Fyra månader tidigare hade jag slitit av av korsbanden i höger knä så jag var superstolt över att ha slutfört projektet och över att ha tagit mig hela vägen fram till mål.

En kort tid senare frågade en annan person vilken tid jag sprungit på och jag svarade.

– Drygt fem timmar.

Jag kände mig varken särskilt stolt eller öppen när jag sa det. Det var svårt att fira min bedrift eftersom jag inte kände mig trygg att helt hålla mig till sanningen. Därför höll jag mig till den vaga informationen (som i själva verket var ganska missvisande) och kände mig inte särskilt stolt längre.

I min bok Ilska, skuld och skam, tre sidor av samma mynt, beskriver jag tre varianter på stolthet.

1. Stolthet

2. Lånad stolthet

3. Falskt stolhet.

1. Den första varianten är när jag känner mig stolt över en bedrift. Jag har uppnått något som jag klarade av och vill fira det med andra. Behov av självrespekt, värdighet och acceptans finns i förgrunden.

2. Den andra varianten är när jag lånar min stolthet av någon i min närhet. Jag "solar mig i glansen" av någon annans bedrift. Som när min son får högsta betyg i engelska och jag känner mig stolt eller när Hanna Öberg tog OS-guld i skidskytte och eftersom hon kommer från samma by som mig, Svensbyn, spiller det över på oss andra bybor.

3. Den tredje varianten är när vi inte längre helt håller oss till sanningen eller bara berättar delar av den. Vi överdriver, lägger till och drar ifrån för att skydda stoltheten. Samtidigt knaprar varje osanning lite på förmågan att fira.

Att fira och känna sig stolt är ett sårbart läge. Skam kan lätt ta sig in och lägga sig vägen för en del av glädjen.

För att skydda stoltheten kan vi börja skarva eller inte helt visa vad vi är stolta över.

Men skamkänslor dyker upp av en anledning. De påminner oss om hur sårbara vi är. De påminner oss om att vi har behov av acceptans och tillhörighet. De får oss att stanna upp och ta in andras reaktioner på vårt firande.

När vi lär oss känna igen den naturliga skammens biologiska tecken kan vi lättare fånga dem i den stund de uppstår. Vi kan mikropausa och förstå att vi är på gränsen till att stänga av vårt firande av oron för att inte bli mottagen eller accepterad. Det hjälper oss att veta hur vi ska skydda stoltheten över våra bedrifter och fortsätta våga sätta upp mål att sträva mot.