Sårbarhetens lov

Att undvika sårbarhet är som att försöka undvika essensen i att vara människa. Alla ansträngningar att bli osårbar är lönlösa försök att försöka bli något vi inte är, eftersom sårbarhet är ett naturliga tillstånd när vi lever i ömsesidighet med vår omgivning. Ett livsbejakande val vi har när vi mognar, handlar inte om hur vi får mer makt över andra, men hur vi inkluderar vår sårbarhet och använder den till att relatera till oss själva och vår omgivning.

Genom att släppa andra nära inpå oss kan vi få hjälp att växa i mod utan att ge upp den delen av känslig sårbarhet som behövs för att utveckla medkännande. När vi tillåter sårbar intimitet, riskerar vi utsättas för smärta och förödmjukelse, men om vi inte väljer att släppa någon nära blir livet fattigt och innehållslöst.

Att uttrycka att vi har behov gör oss sårbara, särskilt om vi vågar be om något av någon annan för att tillgodose de behoven. Rösten som uttalar önskemålet darrar i väntan på att se om det som efterfrågas kommer att läggas i den skälvande handflatan eller inte. Sårbarheten uppstår i det ögonblick vi, om än tillfälligt, lägger makten i händerna på någon annan. Ska de ge oss det vi ber dem om, som hjälp att tillgodose våra behov, eller inte. Sårbarheten i att erkänna för sig själv (och för någon annan) att vi inte klarar av allt på egen hand, eller ens vill sträva efter det och våga riskera ett nej. När vi ber om något, vet inte om vi kommer att få det vi hoppas på eller om vi kommer att behöva ta hand om vår reaktion på deras nej och vända oss någon annanstans för att få vad vi längar efter. Att vara sårbar innebär att vara villig att uppleva den blygsel, förlägsenhet eller pinsamhet som bara kan uppstå i mötet med andra.

Ett annat sätt att beskriva sårbarheten är som en termostat som reglerar vårt ömsesidiga beroende med omgivningen. Och ju mer vi lär oss om sårbarhetens natur, desto bättre kan vi själva styra eller i alla fall påverka reglaget. Ett annat sätt att se sårbarhet är som är ett förstadium till empati, en känslighet inför andra människors känslor och behov och fröet till en framväxande medkänsla. Ur ömsesidigheten växer empatin och vice versa.

När vi växer upp formas vårt tänkande och förhållningssätt till de situationer där vi känner oss mest sårbara. De grundläggande biologiska reaktionerna blandas med, och silas genom språk, kultur och sammanhang. I en familj eller grupp där sårbarhet görs narr av går den ofta under jorden. Alla tecken på sårbarhet undviks, göms undan och blir grogrund för tankar på hämnd eller självskadebeteende. Vi lever i världen men stora delar av oss är borstuvade, gömda, outforskade eller glömda.

Att åldras, att bli sjuk eller ställas inför drastiska livsförändringar innebär att vi likt spädbarnet, igen blir mer sårbara och beroende av vår omgivning. Den som under sitt liv aldrig har bett om stöd kan som gammal eller sjukdomsdrabbad få kämpa med att be andra om hjälp och samtidigt uppleva integritet och värdighet i en situation som innebär extra utmaningar. Vår barndom och resten av våra liv påverkar hur vår ålderdom blir. Kan vi omfamna det sårbara i att vara människa istället för att försöka låtsas som att vi är oberoende av vår omgivning? Är vi redo att uppleva det vackra i att vara ömsesidigt beroende av allt och alla i vår omgivning?

Ett sätt att utforska sårbarhet är att utforska skam

Snart finns ett par möjligheter att göra det online

På svenska (4 träffar online)

På engelska (4 träffar online)