Tillförsikt 2021
Tillförsikt är ett fint ord. En blandning av tillit och hopp. En mix av att optimism och en uppmuntran att härda ut; det kommer att bli bättre.
Vi lever i en tid där många av oss behöver tillförsikt. Men också en tid då vi alla får gratis träning i att härda ut, att se framåt, och inte alltid behöva omedelbar tillfredsställelse. Att härda ut har blivit modernt. Och visst finns det en fantastiskt värde i att använda sig av den kraften. Att härda ut kan vara att prioritera sina träningspass för att kunna åka Vasaloppet längre fram, att inte använda månadspengen utan spara ihop för att kunna köpa sig en ny dator, att vänta med att åka iväg och krama sin gamla mamma för att skydda henne från att bli sjuk.
Vi har slungats från en värld där mycket har gått ut på att på en gång gå för det man vill ha, till en värld av långsammare handlingar och mer genomtänkta val. Det är både värdefullt och otroligt krävande för många av oss. Vi är alla olika bra på att härda ut och påverkas olika av det.
I min bok Tack! citerar jag på flera ställen s.k lyckoforskning. Ett av de områden det finns dokumenterad forskning kring är "att härda ut"; Att vänta, långsamt komma fram till hur vi vill agera, kunna leva med att inte alltid tillgodosedda sina behov omedelbart är en av de 12 lyckostrategier vi kan ta till för att se till att hålla oss över ytan. Just lyckostrategin att härda ut är något de flesta av oss tränar på (oavsett om vi gillar det eller inte) den här tiden. När vi tränar impulskontroll får vi ökad närvaro på köpet. Kan vi para dem med värme och förståelse för hur utmanande det kan vara för oss och andra att härda ut så kommer vi långt.
2020 kanske inte bara har varit dåligt trots allt?!? Det har försett oss med nya verktyg och vanor. Det har fått oss att reflektera över vad som är viktigt och vad som kanske inte var så väsentligt trots allt. Kanske kan vi lämna även det här året bakom oss, åtminstone med en gnutta tacksamhet och förhoppningsvis med en stor dos tillförsikt.
Gott slut och Gott nytt år!
Javisst har begränsningarna fått konsekvenser som kan ses med tacksamhet, absolut, inte minst ekonomiskt billigare, men sorgen att inte kunna hälsa på vänner, barn och barnbarnen finns kvar. Att sen inte ha fått möjligheterna till andra möten och upplevelser som skulle kunna ha uppstått om jag kunnat ha min semester i Danmark eller den långa mc- semestern till Skottland känns trist!
Fast det är ju egentligen så jämt, vi väljer att göra något och missar allt annat, hela tiden!
Vad är egentligen viktigt.....vill tacka för påminnelsen.....också den att vara tacksam för att jag och alla jag känner är levande och friska....inte lite egentligen!
Nu ser jag med blandade känslor fram emot att nysta i vad jag gjort hela livet utan…